Ischoklad äcklar mig
Random titel som stämmer.
har varit yr nu det senaste, och ischokladen är det enda vi ha hemma. Men blir man så illa tvungen så blir man (choklad hjälper väldigt bra mot just yrsel).
Och så har ju detta lilla pucko fått för sig att arbeta på nåt helt annat än på BCB (Bonnier Carlsen Battle, fungerar som så att man tecknar en serie där ens karaktär kickar en annan persons karaktärs rumpa).
PumpkinSeeds.
Har gjort en sida idag.
Tycker den blev för detaljerad, vill ha en stil som är mera ren.
har varit yr nu det senaste, och ischokladen är det enda vi ha hemma. Men blir man så illa tvungen så blir man (choklad hjälper väldigt bra mot just yrsel).
Och så har ju detta lilla pucko fått för sig att arbeta på nåt helt annat än på BCB (Bonnier Carlsen Battle, fungerar som så att man tecknar en serie där ens karaktär kickar en annan persons karaktärs rumpa).
PumpkinSeeds.
Har gjort en sida idag.
Tycker den blev för detaljerad, vill ha en stil som är mera ren.
Bleh
Jag är iskall.
Jag får inget grepp längre.
Tiden är inte som den ska.
Att nånting är fel, Fel med mig vet jag.
Men vad för fel är det?
Jag får inget grepp längre om mina tankar. Inte så länge jag sitter framför datorn, eller har en penna i näven.
Tiden flyger iväg, trots att jag inte ser det. det känns liksom... Meningslöst på nåt sätt.
Folk vill att jag ska göra saker, ta körkortet, hälsa på folk, osv. Men helt ärligt?
Jag vet inte. Jag vill egentligen inte ens ha körkort, men är tvingad för att "lättare" få jobb.
Yikes. Som om det inte redan är skitsvårt eller?
...Hoppas inte att nån läser detta... typ Morsan?
Fast... Hon är ju egentligen inte intresserad av vad jag tycker och tänker, den saken är ju fullständigt klar.
Det är så fullständigt jävla meningslöst.
Jag avskyr att bo hemma. Och jag avskyr att klaga, men det är enda sättet för mig att inte bli så negativ som person.
Haha, såna här saker brukar fungera lite som terapi för mig, för så fort jag har skrivit ner mina tankar, känslor och whatnot, så mår jag genast så mycket bättre.
Vet, det är wierd, men vad ska jag göra åt saken?
Vill ha promarkers så att jag kan fortsätta på min serie...:(
Känner mig så fullkomligt oinspirerad att göra den just nu. Vill liksom kunna komma igång att teckna klart den, så att jag kan redigera den i datorn. Har några sidor lines och lite skisser jag borde inka klart, men som sagt. jag tycker inte att det är så kul att ligga framför schemat när det kommer till sånt (ja, jag har ett schema som jag håller mig till, just u harjag halkat efter lite med toningen, men... får hoppas att det löser sig).
Morsan är på mig och klagar på att jag inte söker jobb, eller utbildningar eller vafan det är hon kan tänkas tycka till om för tillfället. Bara för att jag inte har en klar uppfattning om vad jag vill syssla med i framtiden, så tycker inte jag att hon ska tala om för mig vad jag vill. Alla är på mig om att jag har bra hand om barn osv, men... fan, det är inte vad jag vill göra längre med mitt liv. För två år sedan kunde man fråga mig vad jag ville syssla med, då visste jag. Att vara förskolelärare.
Visst, jag vill väl egentligen fortfarande göra nåt som har med barn, men... Ändå inte, jag känner att jag inte klarar det med mitt tålamod, det har blivit så... Det är inte bra i alla fall.
jag tror att jag vet vad jag vill, men jag är rädd för att jag inte klarar att ta steget ut. Rädd för att folk kommer att trycka ner mig igen och göra mitt liv till ett rent helvete. (ni som kände mig 2005 vet vad jag pratar om). FAn, det är väl lite det som gör att jag är livrädd för att gå tillbaka och plugga igen, och stå där med skulder från CSN osv.
Jag är bara så jävla trött på allt. Trött på att allt MÅSTE ha en mening. Trött på att slicka folk hela tiden.
Kan man inte bara få vara?
Bara få vara sig själv?
Svaret på den frågan är väl NEJ. Man måste göra till sig, man måste se ut efter dagens normer, man måste vara enligt dagens normer. Och är man inte det så är man missanpassad. Och det rejält.
Jag ska fan bli en eremit som bor i en grotta i himalaya... Eller kanske bara på Kinnekulle. Och köpa lite prylar till att kunna teckna med. Och kanske mat. Det vore bra. Mat.
Fan.
Nu blev jag hungrig.
Jag får inget grepp längre.
Tiden är inte som den ska.
Att nånting är fel, Fel med mig vet jag.
Men vad för fel är det?
Jag får inget grepp längre om mina tankar. Inte så länge jag sitter framför datorn, eller har en penna i näven.
Tiden flyger iväg, trots att jag inte ser det. det känns liksom... Meningslöst på nåt sätt.
Folk vill att jag ska göra saker, ta körkortet, hälsa på folk, osv. Men helt ärligt?
Jag vet inte. Jag vill egentligen inte ens ha körkort, men är tvingad för att "lättare" få jobb.
Yikes. Som om det inte redan är skitsvårt eller?
...Hoppas inte att nån läser detta... typ Morsan?
Fast... Hon är ju egentligen inte intresserad av vad jag tycker och tänker, den saken är ju fullständigt klar.
Det är så fullständigt jävla meningslöst.
Jag avskyr att bo hemma. Och jag avskyr att klaga, men det är enda sättet för mig att inte bli så negativ som person.
Haha, såna här saker brukar fungera lite som terapi för mig, för så fort jag har skrivit ner mina tankar, känslor och whatnot, så mår jag genast så mycket bättre.
Vet, det är wierd, men vad ska jag göra åt saken?
Vill ha promarkers så att jag kan fortsätta på min serie...:(
Känner mig så fullkomligt oinspirerad att göra den just nu. Vill liksom kunna komma igång att teckna klart den, så att jag kan redigera den i datorn. Har några sidor lines och lite skisser jag borde inka klart, men som sagt. jag tycker inte att det är så kul att ligga framför schemat när det kommer till sånt (ja, jag har ett schema som jag håller mig till, just u harjag halkat efter lite med toningen, men... får hoppas att det löser sig).
Morsan är på mig och klagar på att jag inte söker jobb, eller utbildningar eller vafan det är hon kan tänkas tycka till om för tillfället. Bara för att jag inte har en klar uppfattning om vad jag vill syssla med i framtiden, så tycker inte jag att hon ska tala om för mig vad jag vill. Alla är på mig om att jag har bra hand om barn osv, men... fan, det är inte vad jag vill göra längre med mitt liv. För två år sedan kunde man fråga mig vad jag ville syssla med, då visste jag. Att vara förskolelärare.
Visst, jag vill väl egentligen fortfarande göra nåt som har med barn, men... Ändå inte, jag känner att jag inte klarar det med mitt tålamod, det har blivit så... Det är inte bra i alla fall.
jag tror att jag vet vad jag vill, men jag är rädd för att jag inte klarar att ta steget ut. Rädd för att folk kommer att trycka ner mig igen och göra mitt liv till ett rent helvete. (ni som kände mig 2005 vet vad jag pratar om). FAn, det är väl lite det som gör att jag är livrädd för att gå tillbaka och plugga igen, och stå där med skulder från CSN osv.
Jag är bara så jävla trött på allt. Trött på att allt MÅSTE ha en mening. Trött på att slicka folk hela tiden.
Kan man inte bara få vara?
Bara få vara sig själv?
Svaret på den frågan är väl NEJ. Man måste göra till sig, man måste se ut efter dagens normer, man måste vara enligt dagens normer. Och är man inte det så är man missanpassad. Och det rejält.
Jag ska fan bli en eremit som bor i en grotta i himalaya... Eller kanske bara på Kinnekulle. Och köpa lite prylar till att kunna teckna med. Och kanske mat. Det vore bra. Mat.
Fan.
Nu blev jag hungrig.
Telefoner är roten till allt ont.
Lade mig kl 6 i morse efter att ha arbetat på en bild i nära två timmar, morsan höll mig vaken i natt genom att kolla på Top Model. -_-
Oh, vilken tur att man är arbetslös och kan fördriva tiden på ett vettigt sätt. Har preis klivit upp ur sängen och konstaterade det faktum att telefoner är roten till allt ont.
Kl 09 ringer min trafiklärare (för jag pluggar till körkort) och han undrade om jag har tagit del av informationen som stod i NLT (vår stads lokaltidning) och skittrött som jag var när han ringde skrek jag i luren:
NEJ! SÄG INTE ATT JAG HAR MISSAT EN KÖRLEKTION NUUUUUUU!??!?!? (det var under den här tiden som jag ansåg att offra 800:- var värt sömnen)
Men... det var det inte xD
Han ville bara kolla upp lite saker vilket jag uppskattade (måste ta tummarna ur röven och fixa den där äckligt jobbiga teorin).
Samtalslängd: 02:21 minuter. Han ringde prick 09.
Jag vänder mig om i sängen tänker: Undrar om jag kan somna om nu? Nickar till. Telefonen ringer igen. D8
Plockar upp fanskapet, känner inte igen nummret för fem öre.
En glad mansröst talar om att han ringer från telenor om helt awsome erbjudanden:
"AH; om du tar detta, så sänker vi inte ditt kontantkort bara, du får även GRATIS MOBILTELEFON! och du ringer för hela beloppet 99 kr månadaden, och det är bara för er som har kontantkort, hu länge har du haft ditt?"
"Öh... Europolitan, 2001?"
"Ah då gäller detta erbjudande bla bla" (där förstod jag att han ville pracka på mig ett jäkla abonnemang) "Bla bla bla, Hur mycket ringer du i månaden, vad tycker du är ett rimligt pris?"
"Jag... Ringer inte."
"D:"
"Hehe... Ja... jag gillar inte telefoner"
"D:"
"Hehe..."
"Aha... Men då får jag tacka för mig, jag ska inte pracka på dig nåt oanvändbart!"
"Det vore bra." säger jag med ett flin och lägger på.
Samtalslängd: 03:44
Kollar klockan: 09:06
Sedan tänker jag... Det är la för fan ingen idé att somna om nu??
Så nu sitter jag här och dricker min juice och ser jävligt trött ut.
Sorry för språket och typos.
// Zombien
Oh, vilken tur att man är arbetslös och kan fördriva tiden på ett vettigt sätt. Har preis klivit upp ur sängen och konstaterade det faktum att telefoner är roten till allt ont.
Kl 09 ringer min trafiklärare (för jag pluggar till körkort) och han undrade om jag har tagit del av informationen som stod i NLT (vår stads lokaltidning) och skittrött som jag var när han ringde skrek jag i luren:
NEJ! SÄG INTE ATT JAG HAR MISSAT EN KÖRLEKTION NUUUUUUU!??!?!? (det var under den här tiden som jag ansåg att offra 800:- var värt sömnen)
Men... det var det inte xD
Han ville bara kolla upp lite saker vilket jag uppskattade (måste ta tummarna ur röven och fixa den där äckligt jobbiga teorin).
Samtalslängd: 02:21 minuter. Han ringde prick 09.
Jag vänder mig om i sängen tänker: Undrar om jag kan somna om nu? Nickar till. Telefonen ringer igen. D8
Plockar upp fanskapet, känner inte igen nummret för fem öre.
En glad mansröst talar om att han ringer från telenor om helt awsome erbjudanden:
"AH; om du tar detta, så sänker vi inte ditt kontantkort bara, du får även GRATIS MOBILTELEFON! och du ringer för hela beloppet 99 kr månadaden, och det är bara för er som har kontantkort, hu länge har du haft ditt?"
"Öh... Europolitan, 2001?"
"Ah då gäller detta erbjudande bla bla" (där förstod jag att han ville pracka på mig ett jäkla abonnemang) "Bla bla bla, Hur mycket ringer du i månaden, vad tycker du är ett rimligt pris?"
"Jag... Ringer inte."
"D:"
"Hehe... Ja... jag gillar inte telefoner"
"D:"
"Hehe..."
"Aha... Men då får jag tacka för mig, jag ska inte pracka på dig nåt oanvändbart!"
"Det vore bra." säger jag med ett flin och lägger på.
Samtalslängd: 03:44
Kollar klockan: 09:06
Sedan tänker jag... Det är la för fan ingen idé att somna om nu??
Så nu sitter jag här och dricker min juice och ser jävligt trött ut.
Sorry för språket och typos.
// Zombien
Jag vill ha sommar!
Så därför postar jag en bild jag gjorde klart igår :D
